Nu är aktiviteten i gång i mitt lilla hus. Jag ska somna om bara alvedonen värkar så denna förkylningshuvudvärken släpper. Ellen har sovit mellan oss i natt. Hon har hostat ordentligt i natt. Hoppas att det går bra för båda på dagis i dag!

Jag tror att det vänder i dag!! Det kan bara bli bättre nu <3 Nu måste allas våra förkylningar släppa ordentligt!!

Jag har den härligaste familjen. Jag kan inte få nog! Jag blir överväldigad och stolt av kärlek <3

Erkänn du med, visst är det konstigt att dessa känslor är så otroligt starka samtidigt kan (inte nu men ibland) kännas att en etta med kokvrå är välkommet!!

En man
- Fungerar helt olikt en kvinna.

Ändå ska vi samarbeta och bygga det viktigaste som finns - Vårt liv och våra barns liv!

En tonåring - Totalt olik i sitt tänkande och fungerande än allt annat som finns - Stundvis!!

En sexåring - Som börjar sin första utbrytning nu. Men hon gör det på ett underbart sett. Hon gör det med värdighet och kärlek.

En ettåring som bara finns och är ljuvlig, bara är som en ettåring kan - Fantastisk!!

Men med dessa blandningar är det inte konstigt att det blir slitningar i vilken familj som helst. Icke förglömma Mig själv!

Graviditetshormoner i 2 års tid. Tre graviditeter på denna tid. En separation och ett hårt arbete tillbaka till varandra och vårt gemensamma liv.

Inte konstigt att det kändes som att jag på ett lyckligt sätt gick in i väggen i höstats.

Känns som att jag fortfarande stundvis är kraschad i väggen när det gäller allt utom den aspekten jag mår inte dåligt psykiskt. Däremot orkeslös, känner mig förhindrad i mycket, lite förvirrad, kontaktavstötande (kom hit och umgås med mig och du får äkta glädje och kärlek av mig men begär inte av mig att jag ska komma till dej för den orken finns inte och har inte funnits sen i höstast.) Glömsk och har ett pendlande humör då det gäller orken och lysten att ta mig för. Orken att ta mig för saker utanför den innersta familjen och hemmet är svårt.
Tid och ork för människor som vill trycka till andra för sitt eget mående skull finns inte. Helt ärligt hoppas jag att det inte kommer att finns hos mig senare heller. Ibland gör människor det pgu av sitt eget mående och ibland pgu av att dom är själviska. För mig spelar det nog ingen roll varför. Jag känner bara att jag vill inte finnas där dej som är så.

Inget av detta är det som beskriver mig och mina karaktärsdrag.
Konstigt!
Jag är inte olycklig. Jag gråter inte och är inte deprimerad. Ändå är jag inte mig själv! Ändå är jag förhindrad i mitt liv!!

<3 <3

Denna morgon blev djup! Jag vaknade av en prinsessas lilla hand mot min kind, en mans varma kropp längre bort i sängen och den totala känslan av trygghet och kärlek överväldigade mig samtidigt som Grynet i magen sparkade för att påminna sin existens! Med två igen varade ögon letade jag mig till toaletten och sköljde mina ögon. Mina tankar började sväva och här ligger jag en timme senare i sängen och skriver <3